Bromma Hembygdsförening

Kulturstig 6

 

 

 

 

Vandring

i Blackeberg

 

 

Vandringen utgår ifrån Blackebergs Centrum och dit kommer man med T-banans gröna linje. Vandringen avslutas vid Islandstorget och tar 1 ½ - 2 timmar.

 

 

Blackeberg finns omnämnt som torp under Råcksta gård redan 1599. År 1785 avsöndrades torpet från Råcksta. Med sitt läge vid mälarstranden var det länge ett idylliskt sommarnöje för stockholmare. Under lång tid hörde den östra delen av Blackeberg till gården Lilla Ängby i Bromma socken och den västra delen till gamla Råcksta gårds ägor i Spånga socken. Så sent som år 1955 ändrades församlingsgränsen och hela stadsdelen Blackeberg tillhör numera Bromma.

 

I början av 1940-talet var området runt Blackeberg ännu till största delen skogbeväxt.  Stadsdelen planerades och byggdes under slu-tet av 1940-talet och under 1950-talet. Plane-rare och arkitekter var bl.a. Sven Markelius, C.F. Ahlberg och Nils Sterner. Bebyggelsen i Blackeberg är skickligt och varsamt anpassad till naturen. Berghällar och stora skogspartier har bevarats  -  man har byggt MED naturen och inte MOT”.

 

Nya stadsplaneidéer prövades efter engelskt mönster, s.k. neighbourhood planning, d.v.s.  man byggde utifrån en centrumenhet och husbebyggelsen fick bilda grannskapsenheter.  Att bygga på det här sättet var ett försök att komma till rätta med förorternas ofta förekommande anonymitet och förhoppningsvis ge de boende större möjlighet till identifiering och hemkänsla med sitt bostadsområde. Trevåningshusen dominerar, men även inslag av några radhus och höga punkthus finns. Ett kollektivhus byggdes också. De flesta husen hör till de allmännyttiga bostadsföretagen Svenska  Bostäder,  Stockholmshem  och Familjebostäder.

 

I dag anses Blackebergs 1950-talsbebyggelse av bl.a. Stadsmuseum och Stadsbyggnadskon-toret vara en kulturhistoriskt värdefull miljö. Det är viktigt att områdets ursprungliga karakatär bibehålles vid eventuell kompletteringsbebyggelse.

 

Nordiska författare har fått ge namn åt gatorna och vi finner namn som Björnsonsgatan, Ibsengatan och Sigrid Undsets gata.

 

1. Blackebergs Centrum

Blackebergs plan invigdes 1956 och utgörs av ett centrum med ett varierat utbud av affärer. Här finns även post, bank, apotek och traktens bibliotek. 1957 invigdes biografen Kaskad. Den blev ett viktigt och uppskattat kulturinslag i Blackeberg, men tyvärr upphörde den i slutet av 1990-talet - till mångas besvikelse. År 1952 öppnades T-banan för trafik till Vällingby, och Blackeberg blev då den 31:a stationen i T-banenätet. Arkitekt Peter Celsing  har ritat stationsbyggnaden och den har en mjukt böjd silhuett mot Blackebergs plan.  Det finns tre dammar i betong anlagda på torget. De heter ”Fontändammar” och är gjorda av Erik Glemme och  Sture Andersson. De tillkom år 1955. ”Bianca” heter en staty av Sten Eriksson, och den har fått sin placering utanför posten. (Läs mer i BHÅ  1998)

 

Från Blackebergs plan går en trappa ner i hörnet utanför biografen Kaskad. Nedanför ligger ett rött hus. Där är nu vårdcentral och barnavårdscentral inrymda. Om man går till höger vid vårdcentralen, korsar man så småningom Wergelandsgatan och kommer in på Blackebergs gymnasiums område. Skolan byggdes  1952  och  arkitekt  var  G. Forssén.  Skolan leddes länge av sin entusiastiske rektor, David Törnblom. Stengodsreliefen på fasaden är gjord av Elis Eriksson och symboliserar undervisningsämnen.

(Läs mer i BHÅ 1998)

 

 

 

 

 


 

 

 

 


2. Blackebergsskolan

Blackebergsskolan är en låg- och mellanstadieskola. Till höger om skolbyggnaden ligger gymnastikbyggnaden, och bakom den finns en jordhög. Det är resterna av en jordkällare, som är igenfylld av säkerhetsskäl. På sidan mot gymnastikbyggnaden kan man se infogade stenar, som fanns över ingången. Källaren hörde till den tjänstebostad, där tobakskungen Knut Ljunglöfs skogvaktare Johan Andersson med familj bodde. Skogvaktarbostaden revs i samband med att stadsdelen Blackeberg byggdes, och i stället ligger nu några höghus här.  På källarkullen fanns en liten kanon, som Andersson skulle skjuta salut med vid högtidliga tillfällen i den Ljunglöfska familjen.

 

Blackebergsskolan byggdes år 1951 med Å.E. Lindquist som arkitekt. Den blev dock snart för liten eftersom så många unga familjer med barn flyttade hit. Årskurs 1 och 2 fick därför under många år hålla till i hyrda lokaler i bostadshusen i området. Nu är dock ålders-fördelningen i området en helt annan, och förutom låg- och mellanstadieklasser finns i skolan nu också undervisning för barn i behov av särskilt stöd. I skolan och i de låga trähusen omkring finns lokaler för förskola och skolbarnsomsorg.

 

På skolgården finns skulpturer, dels ”Hjorthind med kalv” av den norske skulptören Arne Vigeland, dels två totempålar, som skolans elever tillverkat. (Läs mer i BHÅ 1998)

 

Vi lämnar skolgården och går promenadvägen ner mot Ljunglöfska slottet, som tobakskungens gamla sommarbostad nu kallas. Vi korsar nu en gata genom en gångtunnel. I största möjliga omfattning skilde man, som här, biltrafiken och promenadvägarna åt. När det här parkområdet planerades på 1950-talet ville man utnyttja naturen i stället för att förändra den. En av planerarna var dåvarande stadsträdgårdsmästaren Holger Blom.

 

3. Klockhuset mm 

Vid vändslingan för buss 113 går man till höger in på gårdsplanen, där det s.k. Klockhuset finns. Från början inrymde det kyrka och skolsalar. Rakt fram ligger Rotundan, som användes som matsal, och till vänster Gymnastikhuset. Dessa byggnader tillkom på 1930-talet, då Frimurarordens barnhusverksamhet flyttade hit från sin tidigare placering i Kristineberg. Blackeberg inköptes och arkitekt Hakon Ahlberg fick i uppgift att rita anläggningen, som förutom de tre nämnda husen omfattade de övriga vita byggnaderna i området. Dessa inrymde sovsalar och utrymmen för den yrkesundervisning, som bedrevs på barnhuset.

 

 

 

 

 

Barnhusets anläggning används nu dels som gruppbostäder, dels av privata firmor och dels av Västerorts aktivitetscenter, som här bedriver dagverksamhet för personer med anknytning till psykvården i Västerort. Bakom Rotundan finns en trädgård, som också hör till aktivitetscentret.

(Läs mera i BHÅ 1978 och 2001)

 

4. Ljunglöfska slottet

När tobaksfabrikören Knut Ljunglöf på 1860-talet förvärvade Råcksta gård, följde Blackeberg med vid köpet. Det stora trähuset som tidigare fanns på platsen lät Ljunglöf riva, och 1893 stod den nuvarande byggnaden färdig.  Det är en typisk s.k. patriciervilla, ritad av arkitekt Gustav Lindgren. Lägg märke till de vackra utsmyckningarna på huset! Även inredningen är mycket påkostad. Familjen Ljunglöf bodde här med sitt tjänstefolk under somrarna fram till Knut Ljunglöfs död 1920. Runt huset fanns på Ljunglöfs tid krattade gångar och växter, t.ex. palmer och agaver i krukor, som på vintrarna förvarades i de orangerier, som fanns ungefär där Rotundan nu ligger.

 

På gräsmattan finns på landsidan såväl som på sjösidan en liten fontän. Sådana fanns även på Ljunglöfs tid. Därtill finns några konstverk i granit av brommakonstnären Olof Thorwald Ohlsson. Efter hans död deponerades de här av hans arvingar. Se skylt på platsen! På andra sidan huset finns två skulpturer i brons, ”Adam” och ”Eva”,  av samma konstnär.

 

Runt villan lät Ljunglöf anlägga en park. Där fanns många trädslag, som inte växer vilda här i trakten, t.ex. silvergran, tuja och lärkträd.  Många av träden finns fortfarande kvar. På Ljunglöfs tid fanns en stab av 5 – 6 personer, som skötte anläggningen.

 

Ljunglöfs sommarparadis används numera som konferens- och festanläggning och har även en hotelldel i en av byggnaderna som tillhört barnhuset.

(Läs mer i BHÅ 1989 och 1998)

 

5. Sjövillan

Längre ner mot vattnet ligger Sjövillan. Det är den äldsta bevarade byggnaden på området.   Den användes en tid som sommarbostad av Ljunglöfs styvdotter, Elsa Wennerholm med familj. Sjövillan används nu av aktivitetscentret som kaffeservering och försäljningslokal för hantverksprodukter.

 

 

 

 

Nere vid Mälaren fanns då som nu två bryggor, den ena för Ljunglöfs lustjakter.  Vid den andra lade passagerarbåtarna från Stockholm till. På sidan mot nuvarande sjukhuset fanns också en del andra byggnader, bland annat ett mycket vackert stall med dekorationer av skulpterade hästhuvuden. Dessa byggnader revs i samband med att sjukhuset byggdes.  (Läs mer i BHÅ 1989)

 

6. Utsiktsplats

Om man går uppför trapporna vid Sjövillan kommer man till platsen där Ljunglöfs utsiktstorn, det s.k.  punschtornet  låg.  Därifrån har man en strålande utsikt över Mälaren och Lovön. Utsiktstornet måste dock rivas på 1960-talet, sedan det blivit illa åtgånget, och nu finns bara grunden kvar. Även nu är det svårt att hålla platsen fri från vandalisering. 

(Läs mer i  BHÅ 1989)

 

7. Västra sjukhuset och Blackebergs

     sjukhem

År 1949 öppnades ett hem för kroniskt sjuka i Blackeberg. Det var Frimurarordens barnhus, som byggdes om för sjukvård. I slutet av 1940-talet och under 1950-talet byggdes ett nytt storsjukhus i Stockholm – Blackebergs sjukhus. Den stora byggnaden byggdes i etapper och fick sin plats i närheten av där Knut Ljunglöf hade sina stallbyggnader.  Med den s.k. Ädelreformens genomförande år 1992 delades sjukhuset upp i Västra sjukhuset och Blackebergs sjukhem, vilket  innebar att verksamheterna fick olika huvudmän, landsting resp. kommun. Sjukhuset och sjukhemmet är mycket vackert belägna och utsikten över Mälaren och Lovön måste ses som en stor tillgång för patienter, personal och besökare.

 

8. Promenadväg mot Ekbacken

    och Tyska Botten

Nedanför sjukhuset går en promenadväg utmed vattnet. Ängsmarken mellan vägen och Mälaren kallas Sjöängen. Det finns flera  månghundraåriga ekar i området, s.k.  jätteekar och storekar. Området har inventerats vid två tillfällen, nämligen 1947 av jägmästare Edvard Wibeck samt 1992 av medlemmar i Bromma Hembygdsförening. Inventeringen syftade till att kartlägga antalet jätteekar och storekar i området och deras tillväxt. Vid Sjöängen, Tyska Botten och det privata området vid Ekbacken finns 5 jätteekar och minst 15 storekar. Det kan nämnas, att en ek skall ha en stamvidd/omkrets, som överstiger 5 meter i brösthöjd för att få kallas jätteek. För storeken gäller 3 meter. Vid Sjöängens norra kant intill promenadvägen står en jätteek, som mäter 6,52 meter i omkrets (1992). Den har en aktningsvärd ålder av över 600 år!

 

 

 

 

Promenadvägen leder fram till gamla landsvägen, som är mer än 300 år gammal. Landsvägen gick från Stockholm över Sundbyberg och Bällsta bro ned till Tyska Botten, där färjeläget låg för överfart till Drottningholm.  Intill gamla vägen finns ytterligare en jätteek med en omkrets av 6,12 meter (1992). 

(Läs mer i BHÅ 1993)

 

9. Gula villan

Väl uppe på Blackebergsvägen  går man mot Islandstorget. Strax efter avtagsvägen mot Blackebergs sjukhem skymtar man till vänster en gul trävilla. Den byggdes av Ljunglöf som tjänstebostad åt befälhavaren och maskinisten på hans lustjakter.

 

10.  Josephinahemmet

Efter korsningen med Björnsonsgatan går man till vänster och följer promenadvägen utefter fotbollsplanen. I sluttningen  ligger en stor röd tegelbyggnad, Josephinahemmet.

 

Det är ett servicehus för medlemmar i katolska församlingar i Stockholm med omnejd. Från början var hemmet avsett för frimurare, men på 1980-talet köptes huset av den katolska stiftelsen Josephinahemmet, och nu finns där drygt 30 lägenheter. Då byggdes också en gudstjänstlokal till i souterrängvåningen. Här samlas även katoliker som ej bor i servicehuset till gudstjänster. (Läs mer i BHÅ 2001)

 

11.    Lilla Ängby

Egendomen Lilla Ängby bildades under 1700-talet genom att avskiljas från Stora Ängby. Vid slutet av 1800-talet köptes gården av ”snuskungen” Knut Ljunglöf, som också ägde många andra egendomar i trakten. Gården drevs under 1930- och 1940-talen som träd-gårdsmästeri, där trädgårdsmästare Andersson försörjde trakten med grönsaker och färska ägg. Ladugården och växthuset låg där Ängbykyrkan i dag ligger.

(Läs mer i  BHÅ 1989)

 

 

 

 

 

12.    Ängbykyrkan

Arkitekt Björn Hedvall har ritat Ängbykyrkan.  Han har använt många stildrag från de gamla upplandskyrkorna, t ex det branta skiffertaket.  Kyrkan har en fristående klockstapel. Under kyrkorummet ligger Ängbysalen, som är en samlingssal. Kyrkan, som invigdes i oktober 1959, har fått ett vackert läge i sluttningen mot Islandstorget. Intill kyrkan finns en muromgärdad stenplatå, varifrån en liten gångväg leder till Lilla Ängby och milstenen.

(Läs mer i BHÅ 1979)

 

13. Milstenen

Nedanför gården Lilla Ängby, vid Blackebergsvägen, står en milsten från 1778. Stenen står invid den gamla landsvägen från Stockholm, som gick via nuvarande Sundbyberg och ner till färjestället vid Tyska Botten samt vidare till Drottningholm. 

 

14.  Skålgropsstenen

På andra sidan Blackebergsvägen i dungen i korsningen Zornvägen – Blackebergsvägen finns en skålgropssten. I groparna tror man att bronsålderns bofasta offrade till gudarna.

(Läs mer i BHÅ 1979 och 1989)