Bromma Hembygdsförening

Kulturstig 8

Vandring i Mariehäll


Vandringen börjar vid Mariehällskyrkan. Dit kommer man med T-banan till Islandstorget och buss 113. Från Alvik och Spånga station kan man ta buss 112.

Vandringen tar ca 1timme.

Mariehäll
Mariehäll förekommer första gången på kartan 1782 och ingick ursprungligen i Bällsta säteri. Bällsta säteri ägdes av Bellmans gode vän Jonas Arnell. Vid Arnells död 1778 avskiljdes torpen Brostugan, som låg nära Bällsta bro och Askängen från Bällsta. Under 1700-talet var området i stort sett obebyggt förutom några torp.

Mariehäll förvandlades i slutet av 1800-talet från jordbruksbygd till industriområde med tillhörande arbetarbostäder. Närheten till Sundbyberg bidrog till att man anlade flera industrier i trakten.

Mariehäll var ett s.k. municipalsamhälle i Bromma socken och det bildades 1908. Municipalsamhälle betyder ”mindre samhälle med viss kommunal självstyrelse”. Området saknade stadsplanering, vilket innebar bl.a. att vatten och avlopp saknades. 1917 fick Mariehäll elektricitet och fyra år senare elektrisk gatubelysning. Spillvatten, disk- och tvättvatten gick vid den här tiden ut i öppna diken till uppsamlingsbrunnar. Kommunalt vatten och avlopp anlades först 1938. 1916 inkorporerades Mariehäll, tillsammans med övriga Bromma, med Stockholms stad. Innevånarantalet i Mariehäll var vid den här tiden ca 2.000 personer. Den sydvästra delen av nuvarande Mariehäll hette tidigare Bällsta villastad och ingick inte i municipalsamhället.

2003 var antalet boende i Mariehäll 1.368 personer. Nya bostäder tillkommer successivt och antalet innevånare kommer att öka betydligt.
(Läs mer i BHÅ 1976, 1979, 1991 och 2004)

Bällstavägen – f.d. Landsvägen
Bällstavägen går som en mittlinje genom Mariehäll. Förr var Bällstavägen betydligt högre och brantare och mycket lerig när det regnade. Trottoarerna var träspångar, som de boende själva fick spara ihop till. 1928 kommer de första gatuskyltarna till Bällstavägen, Tegelbergsvägen Solbergsvägen och Hagelstavägen och dessa fick de boende själva tillverka. Ur protokoll från 21 augusti vid samma tid finns antecknat ”att uppdraga åt herr Svensson att snickra gatuskyltar och åt herr Wallin att måla dem”. I ett protokoll från 1937 skrev villaföreningen ”…vore lämpligt att ordna några gångar och bänkar, där samhällets innevånare kunde sitta och vila och samtidigt se ut över huvudvägen och trafiken”. När Vällingby och Hässelby byggdes på 1950-60-talet ökade trafiken genom Mariehäll väsentligt och dagens trafik är mycket tät.
(Läs mer i BHÅ 1991 och 2004)


1. Mariehällskyrkan f.d. Bällsta församlingshus
När Bromma 1916 skiljdes från Sundbyberg och blev ett eget pastorat, bestämde Kungl. Majt, att församlingen var skyldig, att erbjuda bostad till församlingens präst. Ett församlingshus med tillhörande bostad byggdes. Byggnaden invigdes den 1 februari 1924. Arkitekt var C. A. Danielsson-Bååk och byggkostnaden inklusive tomt uppgick till 278.000 kronor. För dekorationsarbetet i kyrksalen anlitades Filip Månsson. Han var vid den här tiden en mycket uppskattad konstnär och dekorationsmålare och har bl.a. gjort utsmyckningen i Sundbybergs kyrka och målningarna i taket i samlingssalen vid f.d. Beckomberga sjukhus.

I Bällsta församlingshus fanns även ett bibliotek och en arbetsstuga för barn – dåtidens skolbarnsomsorg.

1967-1970 renoverades lokalerna etappvis. 1972 godkände Riksantikvarieämbetet kyrksalen som kyrka. Invigningen av kyrkan förrättades den 15 oktober samma år av biskopen.


2. Folkets hus
Bällsta Folkets hus byggdes 1917 och ligger vid Solbergsvägen. Huset hade stor betydelse för de boende i området och var mycket populärt. Här arrangerades julfester för fackföreningsmedlemmar och deras familjer och Godtemplarorden hade möten och dans här. På bottenvåningen fanns en stor samlingssal. En trappa ledde upp till en balkong på övervåningen och därifrån kunde man se ned på den scen, som fanns i samlingssalen. Här anordnades teater och olika framträdanden med bl.a. dragspelskungen Kalle Jularbo till glädje för de boende i Mariehäll.Arkitekten för huset är obekant och det skiljer sig märkbart från den övriga bebyggelsen. Många anser att det bör K-märkas. Huset är i dag i privat ägo.
(Läs mer i BHÅ 1991)


3. Bromma västra daghem – Klintbacken
Bromma västra daghem startade 1929 och kallades vanligen för ”krubban”. Daghemmet var ett av Stockholms äldsta och inrymt i ett tvåvåningshus i engelsk stil. På nedre våningen hade barnen sina lekrum. På övre våningen fanns fyra rum av vilka tre användes som personalbostäder. Daghemmet tog emot 54 barn, varav tio spädbarn. De yngsta barnen var endast sex veckor gamla. De föräldrar, som lämnade sina barn till ”krubban”, arbetade vanligen vid någon av de många industrier som fanns i Mariehäll och Sundbyberg. Många kvinnor arbetade vid Marabou. Andra arbetsplatser var t.ex. fabriken där Sonora grammofonskivor tillverkades och AB Svenskt Matsilver. Ofta var kvinnorna ensamstående. Kostnaden för att ha sitt barn på ”krubban” under 1930-talet var 20 öre per dag för föräldrar med de lägsta lönerna. Den högsta avgiften var 2 kronor per dag. Det var få familjer, som betalade den summan. 2001 flyttades verksamheten till en näraliggande förskola. Huset är i dag ett flerfamiljshus.
(Läs mer i BHÅ 2004)


4. Radhusen utmed Bällstavägen
Entré från Klintbacken.

5. Mariendals Trädgård
I början av 1900-talet köptes Tallbacken inom skogsområdet Lilla Kratsboda av den norske köpmannen Torvald Olrog och här anlades en handelsträdgård. Trädgården sköttes av trädgårdsmästare C.J. Carlson, som senare tog över rörelsen. Carlson var en skicklig yrkesman och trädgården gav god avkastning. Grönsaker och blommor levererades dagligen in till staden. Carlson hade en dotter, som var en mycket skicklig skådespelerska under 1900-talet – Karin Kavli. ”Arbetarungarna från Hemlyckan brukade komma och få grönsaksavfall vid trädgården under första världskriget” berättar Karin Kavli i en intervju. På tomten väster om Mariendals Trädgård startade trädgårdsmästare Andersson ytterligare en handelsträdgård. Både Mariendals Trädgård och Anderssons Trädgård var i drift fram till 1940-talet.

Närheten till flygfältet gjorde att verksamheterna lades ner och där trädgårdarna låg finns i dag industrier och kontorslokaler.
(Läs mer i BHÅ 1976 och 1985.)



6. Café Hemgården
Vid Karlsbodavägen, inte långt från Bällsta bro, ligger ett hus, som avviker från den övriga bebyggelsen. Huset är i trä och dess oregelbundenhet ger viss charm. Att huset är ett kulturhus visar den blå skylten på väggen med Stockholms skyddshelgon. Huset är från 1850-talet enligt brandförsäkringspapperna.

Här har caféverksamhet bedrivits under hela 1900-talet och än idag är Hemgården en mycket uppskattad servering.
(Läs mer i BHÅ 1976, 1985, 1991, 2001 och 2004)


7. Bällsta bro
I samband med uppförandet av Drottningholms slott (1662-1686) behövdes vägar och även en ny bro, för att den kungliga familjen skulle komma till slottet. Resan från Stockholm gick via Huvudsta och Sundbyberg till Brommalandet. Bron anlades 1690 vid nuvarande Bällsta bro och var en enkel träbro. På en karta från 1701 kallades bron ”Kongz Spången”. Namnet ”Bellsta Bro” finns på en karta från 1781. En tidigare bro över Bällstaån hade funnits vid Solvalla. 1787 byggdes Tranebergsbron som en flottbro och den medförde att Gustaf III fick betydligt kortare resväg till Drottningholm.

Vid Bällstaviken låg Mariehälls tegelbruk, som startades 1889 av Anders Petter Löfström. Tack vare sitt läge vid Bällstaån kunde teglet transporteras till Stockholm med pråmar. Produktionen av tegel var omfattande, 3-4 miljoner tegel om året. Det var en mycket inkomstbringande verksamhet och tegelbruket drevs fram till 1907.
(Läs mer i BHÅ 1976, 1979, 1991 och 2004)


8. Kvarteret Fredsfors
Fredrik Fors, grundare av Fredfors AB, köpte 1893 en markyta på ca 4.500 kvadratmeter söder om Bällstavägen, mellan Bällsta bro och Kratsboda. Där anlades fabriken Fredfors AB, som tillverkade maskinremmar.

I området fanns också tobaksfabriken Skandinavium, Andersson och Björks Skofabrik och Svenska Klädesfabrik AB.

Bostadsbristen i Stockholm var mycket stor vid sekelskiftet 1900. I Mariehäll började tomter att avstyckas och mellan 1905 och 1908 uppfördes stora bostadshus för fabriksarbetarna och deras familjer. Husen hade karaktären av hyreskaserner och innehöll lägenheter bestående av ett rum och kök. Familjerna växte och människorna var mycket trångbodda. Vattenförsörjningen var dålig och de sanitära förhållandena undermåliga. Latrinhämtningen från utedassen fungerade stundtals inte alls och kommunalt vatten och avlopp fick Mariehäll inte förrän 1938.

De flesta av de stora hyreskasernerna är i dag rivna och endast ett fåtal större hus finns kvar från den ursprungliga bebyggelsen.

Kvarteret Fredsfors är i dag bebyggt med rymliga, ljusa och välutrustade lägenheter.

I samma område låg Hemlyckan, ett stort bostadshus för arbetarna och deras familjer. Det är i dag rivet.


9. Mariehälls gård
Mariehälls gård uppfördes 1789-1790 och ägare var Melchior Einhorn. Han tillhörde en känd garvardynasti i Stockholm under 1700-talet. Garverierna var en av de mest lönsamma industrierna i Stockholm under 1700-talet.

Mariehälls gård skulle användas som sommarbostad och Einhorn gav gården namnet Mariehäll efter sin hustru Maria Elisabeth. Han ansåg att den var belägen ”på nästan den vackraste platsen wid hela Bällsta Egendomen.”

Huset är en av de mest originella 1700-tals-byggnaderna i Stockholm. Arkitekten är tyvärr okänd. Flygelbyggnaderna uppfördes först och därefter huvudbyggnaden, vilken försågs med en tempelliknande portal.

Innan huvudbyggnaden var färdigbyggd avled Melchior Einhorn endast 44 år gammal. Änkan och sonen fortsatte driften av garverifabriken och lät också färdigställa gården. Änkefru Einhorn blev emellertid tvungen att sälja den efter ett par år, eftersom fabriken fick en kraftig nedgång.

På 1860-talet ägde greve Axel Ture Gabriel Oxenstierna Mariehälls gård och under hans tid gjordes tillbyggnader. I trädgården anlades växthus, orangeri och fågelhus. Oxenstierna dog 1875 och därefter följde många olika ägare.

Anders Petter Löfström var en av ägarna under tiden 1878-1895. Han ägde även Sundby-bergs gård och drev Mariehälls tegelbruk, som låg vid Bällstaviken. Löfström hyrde ut Mariehäll som bostad till nyetablerade fabrikörer. 1892 flyttade ”Föreningen för vård av fallandesjuka, sinnesslöa barn” till huset och gården fick namnet Margaretahemmet. Här bodde 30 barn. Margaretahemmet upphörde i början av 1900-talet och huvudbyggnaden delades nu upp i flera smålägenheter. Bostadsbristen var vid den här tiden mycket stor i Mariehäll.

Under lång tid var förfallet av Mariehälls gård omfattande. 1974 köpte Stockholms kommun gården och man hade för avsikt att riva den. Rivningen skulle ske i augusti 1977, men avstyrdes i sista stund. Aktionsgrupper av engagerade Mariehällsbor kämpade för att rädda gården och det gav positivt resultat. Även Bromma Hembygdsförening var starkt engagerad i att den bevarades.

Efter en omfattande och varsam upprustning används numera Mariehälls gård för privat verksamhet.
(Läs mer i BHÅ 1976, 1979, 1991 och 2004)

10. ”Troll-Olaskogen”
Ovanför korsningen Bällstavägen-Tappvägen ligger ett litet skogsparti, som allmänt kallades för ”Troll-Olaskogen”. Den var en omtyckt plats för traktens barn att leka och gömma sig i. Här fantiserade man om ett troll, som hette Ola och han fanns gömd bakom ett träd eller ett stort flyttblock. Platsen är en av de få ”gröna lungor” som finns idag i Mariehäll och är fortfarande en uppskattad lekplats.

I kvarteret Baltic, som ligger i närheten av skogspartiet, planeras att bygga 1.000 lägenheter. Ett stort antal arbetsplatser kommer också att förläggas dit.
(Läs mer i BHÅ 1991)


1. Mariehällskyrkan

2. Folkets hus

3. Fd daghemmet Klintbacken

4. Radhusen utmed Bällstavägen

5. Fd Mariendals Trädgård

6. Café Hemgården

7. Bällsta bro

8. Kvarteret Fredsfors

9. Mariehälls gård

10. ”Troll-Olaskogen”








Illustrationerna är utförda av Margareta Björnmalm Rudbeck